Frid till bot mot synd och skam

1. Frid till bot mot synd och skam
gav oss Gud i Jesu namn.
Frid han köpt oss med sitt blod,
då han korsets död utstod.
Fridens evangelium
når oss genom tid och rum. 

2. Frid är kyrkans välkomstord
och farväl på denna jord.
I vårt dop det till oss ljöd
och ska ljuda i vår död:
Frid med er, ja, Herrens frid
med Guds folk till evig tid!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1843, 1845 (60, 62 år), övers. A.H. 24/2 2015
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1864 (59 år)

Kvinna, vad din tro är stor!

1. "Kvinna, vad din tro är stor!
Ske dej som du ville!"
I det rika nådens ord
livets källa rinner!

2. Det var Herrens ord en gång
till en hednakvinna,
och om henne denna sång
alltid vill påminna.

3. Det är ännu Herrens ord
till vart litet hjärta,
när han ser, dess tro är stor
mitt i nöd och smärta.

4. Gärna liknar det sej då
vid små tama hundar,
om det smulor blott kan få
av allt Gud oss unnar.

5. Smulor av det livets bröd
som från himlen kommer,
det är läkedom mot död,
säd till evig sommar.

6. Sjung då, varje själ som tror
på Guds Son den milde:
Evigt tack för tröstens ord:
"Ske dej som du ville!"

7. När det sker som hjärtat vill,
spirar livets säde.
Då är sorg och död ej till,
bara liv och glädje.

8. Det vill också Frälsaren.
Synd och sorg han hatar.
Liv och glädje lovar han
evigt hos sin Fader.

9. Själv är Jesus livets bröd,
den som därav äter
ska gå in, trots synd och död,
i vår Herres glädje.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1853 (70 år) efter Matt. 15:21-28
Musik: Andreas Peter Berggreen 1856 (55 år)

Jag vet i himmelrik en borg

1. Jag vet i himmelrik en borg,
den är som solen klara!
Där är ej synder eller sorg,
där är ej gråt och fara.

2. Där inne bor Guds egen Son
i härlighet och ära,
min synd och skuld han frälst mej från,
jag får stå honom nära.

3. Jag är en fattig färdeman,
men ser en morgonstjärna
som visar vägen till mitt land
och för allt ont kan värna!

4. Jag fattig hit till världen kom
och lånat gods jag sköter,
för tomhänt ska jag vända om
när dödens bud jag möter.

5. Jag vet en morgon som ska gry
då dödens natt ska sluta.
Ur graven går min kropp som ny
och evig fröjd får njuta.

6. Ja, hjälp oss du, o Jesus Krist,
vars blod för oss har runnit!
Din bittra död, så sant och visst,
oss himmelriket vunnit!

7. Vi tackar dej till evig tid,
Gud Fader, allesamman,
att du mot oss är mild och blid
i Jesus Kristus. Amen!

Text: Tysk 1613, norsk övers. Bernt Stöylen 1906, sv. övers. A.H. 2014
Musik: Folkmelodi från Hallingdal, arr. Per Steenberg

Bröder och systrar, nu skils vi en stund

1. Bröder och systrar, nu skils vi en stund. 
Far då med Jesus i nådens förbund 
frimodigt var sina vägar! 

2. Lev av Guds ord, i ert innersta brinn, 
släpp inte synden och världen dit in, 
Jesus låt hjärtana äga! 

3. Amen, ja, amen ska vara vår sång, 
sjungas med fröjd under livsdagen lång 
högt av Guds vänner tillsammans. 

4. Lammet, ja, Lammet med märken och sår 
äran och priset i evighet får: 
amen, halleluja, amen!

Text: v. 1-2: Peder Sörensen 1852 (34 år), v. 3-4: Frederik Boye 1750 (35 år)
Musik: Dansk 1867

Var glad, min själ, och fröjda dej

1. Var glad, min själ, och fröjda dej!
I morgon ska du höra
det ord vars kraft bevisar sej
och oss kan saliggöra.
Det ska bli tytt, Guds namn till pris,
på gott och evangeliskt vis,
av herden som oss tjänar.

2. Jag lik den trötte vandraren,
som gläds när dagen skrider,
har väntat efter söndagen
och gläds att tiden lider.
Snart kommer denna stora dag,
till kropp och själ nu fröjdas jag.
O helg, vad du är ljuvlig!

3. O vilken glädje att gå upp
till Herrens helga gårdar!
Min matta själ där livas upp,
Hugsvalaren mej vårdar.
Där får jag full av glädjens ljud
min lovsång sjunga till vår Gud
med alla nådebarnen!

4. Så kom då, kom då alla ni
som vill vår Gud tillhöra!
I Herrens gårdar samlas vi,
ja, vi vill sällskap göra
och upp till helga templet gå,
en herdes ord att höra få,
som själv av Gud fått lära.

5. En sabbatsdag än återstår
för alla Herrens trogna,
ett evigt, saligt jubelår,
ack, när ska tiden mogna?
Det gläder mej i hoppet här
att en gång, fri från allt besvär,
Guds sabbatsdag få fira.

Text: Abela Gullbransson, bearb. A.H. 21/2 2015
Musik: Finsk koral

Det ringer till vila och veckan går ut

1. Det ringer till vila och veckan går ut.
Guds sabbat sig nalkar och mödan har slut.
Tack, evige Fader, för hälsa och frid
och nådenes gåvor i nödenes tid.

2. Du varit mitt stöd i mitt anletes svett,
min börda du lättat, mitt bord du berett.
Och om i min blindhet jag knotat ibland,
du tog dock ej från mig din skyddande hand.

3. Förlåt mina brister och giv att alltmer
din nåd jag förnimmer, din sanning jag ser.
Ack, öppna mig ögonen, Gud, för ditt ord,
som bliver då himlen förgås med vår jord.

4. Det ordet skall vara min tröst och mitt ljus.
I morgon det ljuder ännu i ditt hus.
Jag dit med de fromma så gärna då vill,
och själen hon längtar och trängtar därtill.

5. Lär mig då besinna mitt eviga väl,
upplys du mitt sinne, upplyft du min själ
från levernets oro och sorg och besvär
till dig och till det som evinnerligt är.

6. Det dröjer ej länge, så är det förbi
med färden i världen och tingen däri.
Vad blev det väl av mig, om, Herre, ej du
mot mig var barmhärtig och nådig ännu?

7. Mot målet nu vill jag så vandra min stig,
att synden ej skiljer mitt hjärta från dig.
Min omsorg om själen förena jag skall
med trohet och flit i mitt jordiska kall.

8. Till detta beslut att ej glömma ditt bud,
välsigna min gudstjänst i morgon, o Gud.
När åter jag börjar min veckas besvär,
ett steg jag då närmare himmelen är.

Text (=SvPs1986 nr 512): Johan Olof Wallin 1838 (59 år), "Järvsöpsalmen"
Musik: Ivar Widéen 1916 (45 år)

Vaka, själ, och bed

Utjämnad form: 






1. Vaka, själ, och bed
och till strids dej red.
Räds att frestarn lägger snaran
där du minst förmodar faran,
sådan är hans sed.
Vaka, själ, och bed.

2. I begärens spår
smygande han går,
vännens röst han efterapar,
sej till ljusets ängel skapar,
tills dej snärjd han får
i begärens spår.

3. Under världens larm
vägen till din barm
som en listig orm han hittar
och med flärd och otro smittar
hjärtat i din barm,
under världens larm.

4. Vaka, bed, min själ,
bli ej köttets träl
och låt världen dej ej köpa;
vad dess barn ses efterlöpa
är ett flyktigt väl.
Vaka, bed, min själ.

5. Lyckans falskhet känn.
Bäst den smilar än
ditt Uriebrev den skriver,
Joabs kyssar dej den giver,
dräpande sin vän.
Lyckans falskhet känn.

6. Vad är ärans prål?
Gift i gyllne skål,
dryck som törsten inte släcker,
resekost som inte räcker
fram till resans mål,
det är ärans prål.

7. Ack, i tidens hav
får det allt sin grav
likt Egyptens stolta härar;
men om du din Herre ärar
går du ej i kvav
här i tidens hav.

8. Se det goda land
på den andra strand,
dit Guds folk igenom strider,
genom hav och öknar skrider
vid sin Josuas hand.
Sök det goda land!

9. Arvet ej förspill
som nu hör dej till.
Följ då Jesus, bed och vaka,
världen och dej själv försaka.
Han ditt bästa vill.
Arvet ej förspill.

10. Vaka, bed och strid
än en liten tid.
Så ditt Kanaan du ska hinna,
kronan undfå, palmen vinna
i en evig frid.
Vaka, bed och strid!

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2010

Musik: Adam Drese 1698 (78 år) 

Jesus själv har frestad blivit

1. Jesus själv har frestad blivit,
vad kan annat vänta mej?
Världens furste säger sej
vad som helst mej snart ha givit,

ja, så snart jag honom vill
tillbe, tjäna, höra till.

2. Frestad till en brottslig möda
vill jag ofta i min nöd
göra stenarna till bröd
och min själ en usel föda
leta i det stoft, som än
aldrig kunnat mätta den.

3. Ofta jag mej ej besinnar
förrän, stolt att kallas from,
stolt av dygd och kristendom,
jag blir förd till templets tinnar,
varifrån jag blint på nåd
störtar mej i överdåd.

4. Men du, Jesus, seger vunnit
över satans makt och list.
Herre, under all min brist
i din kärlek kraft jag funnit
att hans smicker och hans hot
med förtröstan stå emot.

Text: O Rönigk (1710-1783), Christopher Dahl, Johan Olof Wallin, ngt bearb. A.H. 2010

Musik: Heinrich Albert 1641 (37 år)

Gud, i mina unga dagar

1. Gud, i mina unga dagar 
lär mej alltid tjäna dej, 
göra det som dej behagar, 
gå den väg du visar mej.
Lär mej ha i dej min ro,
på din nåd i Jesus tro,
så att vad som än mej händer
ingenting från dej mej vänder.

2. Inget är så ljuvt i världen 
som du själv, o Herre kär.
skulle jag då älska flärden 
när av dej jag älskad är? 
Du i livets morgonstund 
tog mej upp i ditt förbund,
skulle jag då överge dej
som med evig kärlek ser mej? 

3. Fåglarna med glädje sjunger 
i den klara morgonväkt, 
liljorna på marken gungar
livade av vårens fläkt,
låt mej så till ditt behag 
ägna dej min levnadsdag,
skänk den sanna levnadsfröjden, 
helga den med ljus från höjden. 

4. Som den unga björk i skogen 
växer frisk i sommarregn, 
låt mej växa, stark och trogen, 
i ditt goda, trygga hägn,
och när stormar skakar mej, 
låt mej fäste ha i dej
och som under våren väna 
än dej älska, frukta, tjäna.

Text: Zacharias Topelius, bearb.
Musik: Johann Schop

O Fader, vi välsigna dig

O Fader, vi välsignar dig
för skänken av den lära
som leder oss en säker stig
till salighet och ära,
som alla dårars löjen tål
och alla svagas tvivelsmål
och alla visas granskning.

Text: Michael Choraeus (1774-1806)
Musik: Wittenberg (Martin Luther?) 1535

Ljus av Ljus, o Morgonstjärna

1. Ljus av Ljus, o Morgonstjärna,
Kristus, sanna Sol och Dag!
Vi nu ser den solen gärna
framgå efter ditt behag,
som med rosenstrålars ljus
fyller himmel, hem och hus,
det som varit gömt avtäcker
och till dagens tjänst oss väcker.

2. Låt din Andes morgonstrimma
skina i vår mörka själ.
Låt oss livets väg förnimma
och förstå vårt sanna väl.
Gör vår vandring med ditt sken
från all villsam dimma ren,
låt oss nåden känna lära
och din kärlekseld få bära.

3. Styr din kyrkas svaga skara
med den gyllne fridens band
och i trofasthet bevara
konung, folk och fosterland.
Avvärj tvedräkt, sorg och strid,
främja endräkt, fröjd och frid.
Hunger, pest, allt ont förjaga
och oss med din hand ledsaga.

4. Låt vår lampas olja brinna
när du dömer världen vid.
Låt vår levnad så förrinna
denna korta vandringstid,
att du oss från sorgens dal
till din ljusa fröjdesal
och vårt rätta land kan föra,
att oss evigt saliggöra.

Text: Martin Opitz, sv. övers. 1695, bearb. Johan Olof Wallin, bearb. A.H. 8/2 2015
Musik: Johann Schop

Framåt, framåt går ett tåg

1. Framåt, framåt går ett tåg,
växande som havets våg:
genom djungler och savanner
Afrika bär skaror fram,
Jesu kärlek dem har vunnit,
dragit dem till korsets stam.

2. Framåt, framåt går ett tåg,
växande som havets våg:
se, från Indien och Kina
går av människor en flod
till hans kärleks hav, det djupa,
till försoning i hans blod.

3. Framåt, framåt går ett tåg
växande som havets våg:
Mellanösterns morgonländer
liksom kvällens Västerland
ser på nytt hur folk sej lämnar
i hans kärleksfulla hand.

4. Framåt, framåt går ett tåg,
växande som havets våg:
folk från midnattsljusa vidder
och från fjärran, isig pol,
byter hjärtats långa vinter
mot hans kärleks sommarsol.

5. Framåt, framåt går ett tåg
växande som havets våg
för att alla en gång mötas
där i ljuset vid Guds tron -
vilket jubel, vilket möte,
vilken salig lovsångs ton!

Jag tänker på min Herre

1. Jag tänker på min Herre,
som alltid gjorde gott.
Den tack han fick för hjälpen
var spikar, hån och spott.
Han spikades på korset
för vad han gjort och sagt,
och folket ropa´  retsamt:
"Kliv ner om du har makt!"
Men du blev kvar på korset,
du dog i maktlöshet.
Så klart att dina vänner 
blev rädda då och smet.

2. Jag tänker på dig, Herre,
du känner all tortyr,
du är där fångar plågas
och där förföljda flyr.
Du känner till all ondska,
du vet vad våldet kan,
men du är ändå starkast
som döden övervann.
Din kärlek är det största,
det starkaste jag vet,
du bär oss genom döden
till dig i evighet.

©Text: Margareta Melin, publ. med tillstånd
Musik: Nils Jacobsson

Å Jesus, jag har lovat

1. Å Jesus, jag har lovat
dej trohet livet ut,
så var för alltid hos mej,
min Herre och min Gud!
Jag fruktar inte kampen
för himmelrikets sak,
din smala väg är bred nog
när du mej håller rak!

2. All världen stormar mot mej
och bländar synen min,
jag hör miljoner stämmor,
men låt mej höra din!
Min ovän i och kring mej
vill få mej i sin makt,
men du besegrat ondskan
och står vid vad du sagt.

3. Å Jesus, du har lovat
dem som står fast i tro
att där du är i himlen
ska också de få bo.
Och Jesus, jag har lovat
dej trohet livet ut -
så hjälp mej då att följa,
min Herre och min Gud!

Text: John Ernest Bode 1868 (52 år), övers. från norskan A.H. 2015
Musik: Johann Steurlein

Är än min röst som änglars tunga

1. Är än min röst som änglars tunga
och klingar än så skönt min psalm,
kan ej min själ i kärlek sjunga,
allt ljuder som den döda malm.
All bön jag fram till Herren bär
förutan kärlek intet är.

2. Jag må Guds verk profetiskt skåda
och livets hemligheter se,
fritt över Andens krafter råda
och i min tro mej mäktig te:
för Gud, som gåvorna beskär,
jag utan kärlek intet är.

3. Om allt vad här jag kunnat vinna
jag gåve dem som lider nöd
och lämnade min kropp att brinna
på bålet i martyrens död,
hur än min gärning prisas här,
den utan kärlek intet är.

4. Av högmod kärleken ej villas,
men gläds åt sanning, rätt och frid.
Där kärlek bor, all vrede stillas,
ty den är tålig, mild och blid.
Jag allt fördrar och hoppas, tror
om kärlek i mitt hjärta bor.

5. Allt styckeverk förgår i tiden,
som barnets tänkesätt förgår
när barnaåldern är förliden.
En gång, då allt fullkomnat står
jag klart får se vad jag nu tror
där oförgänglig kärlek bor.

6. Snart profetian skall försvinna,
vår kunskap sina gränser nå
och tungomålens tid förrinna:
tron, hoppet, kärleken bestå.
Men störst av allt vad tanke vet
är kärleken, i evighet.

Text: Johan Alfred Eklund efter S:t Paulus (1 Kor. 13)
Musik: Georg Neumark

Änglar ifrån härligheten

1. Änglar ifrån härligheten
sänk er ner till gammal, ung!
Ni som bådat Kristi ankomst,
med oss nu hans ära sjung!
Låt oss tillbe, låt oss tillbe
Kristus, hela världens kung!

2. Herdar som på fälten vaktat
över fåren dag och natt,
Bland er Gud sin boning tagit,
himmelrikets pärla satt.
Låt oss tillbe, låt oss tillbe
Kristus, hela världens skatt!

3. Visa män, låt tankeslotten
falla samman, bli till grus,
större syner ska ni skåda,
stjärnan visar Herrens hus.
Låt oss tillbe, låt oss tillbe
Kristus, hela världens ljus!

4. Syndare med samvetsplågor,
helt fördömda av Guds lag,
se, Guds godhet triumferar,
domaren ger nåd idag.
Låt oss tillbe, låt oss tillbe
Kristus med Guds välbehag.

5. Fast som barn till oss han kommer
styr han, det är sant och visst.
Samla alla folk till honom,
allt blir uppenbart till sist.
Låt oss tillbe, låt oss tillbe
Kristus, kungen utan brist.

*6. Allt Gud skapat, låt oss prisa
Fader, Son och Ande nu!
Ära vare Gud i höjden,
frid på jorden bjuds oss ju.
Oss välsigne och bevare
Fader, Son och Ande, du!

Text: James Montgomery 1816, sv. övers. A.H.
Musik ("Regent´s Park"): Henry Smart 

Vår tro i tidens nöd och natt

1. Vår tro i tidens nöd och natt
ej alltid målet ser,
vi bär en oförgänglig skatt
i kärl av stoft och ler,
men han som salighet oss vann 
är varje stund vår Frälserman.

2. Här strider vi mot synd och skam
i hjärtats dolda rum,
kom, helge Ande, hjälp oss fram
till evangelium:
att han som salighet oss vann
är varje stund vår Frälserman.

3. Han är oss när i Skriftens ord,
vår kost i kallets id,
och vid vart dukat nattvardsbord
han räcker oss sin frid,
ty han som salighet oss vann
är varje stund vår Frälserman.

4. Var själ som tror på Herren Krist
i honom har det ljus
som leder fram en gång förvisst
till Sions berg och hus,
där han som salighet oss vann
för evigt är vår Frälserman.

Text: Göran Widmark
Musik: Finsk folkmelodi

Vår Herre Kristus talat har

1. Då Herren Jesus korsfäst var
och hånad blev, gav han till svar 
sju ord för oss på jorden. 
Behåll då väl i minnet kvar 
de helga, dyra orden! 

2. Det första ord han hördes be,
det var en bön för syndare,
och än hans förbön hör du:
Förlåt dem, Fader, för de vet 
ju inte vad de gör nu.

3. Hans andra ord, som kärlek bär 
till mor och vän vid korset, är 
en bön som son och broder: 
O kvinna, se din son är där, 
o son, se där din moder! 

4. Hans tredje ord, Gud vare pris, 
är tröstens ord på samma vis 
när han hörs rövarn svara: 
I denna dag i paradis 
ska du med mej få vara. 

5. Hans fjärde ord oss lära kan 
hur han, Guds Son och avbild sann, 
för vår skull straffad blivit: 
Min Gud, säg varför, ropar han, 
har du mej övergivit? 

6. Jag törstar, är hans femte ord. 
Han som berett oss nådens bord
sin törst ej släcka mäktar.
Besinna det, du fallna jord:
din Gud för dej försmäktar! 

7. Hans sjätte ord, det innebar 
att nu den seger vunnen var 
om vilken Skriften ordat. 
Vår frälsning nu en borgen har - 
han sagt: Det är fullbordat. 

8. Hjälp, Gud, att i vår sista strid
hans sjunde ord, så fullt av frid, 
vi i vår suckan blande:
I dina händer, Fader blid, 
jag lämnar nu min ande.

Text: Johann Böschenstein, sv. övers. Johan Ludvig Runeberg, bearb. A.H.

Vilken lycka! Vem kan rycka

1. Vilken lycka, vem kan rycka
Guds utvalda ur hans hand?
Dag som rinner oss påminner:
här är blott vårt främlingsland.
Jord och himmel, havets vimmel,
allting prisar dej, o Gud!
Inför tronen änglatonen
klingar till basuners ljud.

2. Skall de dina glömma sina
jubelsångers klara ton?
Nej, din ära skall de bära 
fram i helig procession.
Knän ska böjas, Gud upphöjas,
lova Herren tusenfalt!
Hör, Guds vänner som bekänner:
Gud i Kristus skänkt oss allt!

3. Gamla, unga, varje tunga
skall förkunna: Gud är stor!
Dej vi prisar, lydnad visar,
Konung som i himlen bor!
Nåd allena gjort oss rena,
Herren själv har oss utvalt.
Vi fick livet, fick det givet.
Vad fick han som allt betalt?

Vi tackar dej, o Jesus god

Alt. koral:


1. Vi tackar dej, o Jesus god,
som rinna lät ditt dyra blod.
Från satans makt och avgrundslist
har du oss löst, o Jesus Krist.

2. Vi beder dej, sann Gud och man:
slit sönder våra synders band.
Fräls oss ifrån en evig död
och var vår hjälp i all vår nöd.

3. När synden frestar, med oss stå.
När korset trycker, skynda då
att hjälpa, styrka, stödja så
att det för svårt ej vara må.

4. O Jesus, du vår Broder kär,
du vill oss alltid vara när.
I vårt elände hos oss bliv
och hjälp oss till ett evigt liv. 

Text: Christoph Vischer 1597
Musik: Nikolaus Herman

Utan ord, i tystnad höjes

1. Utan ord, i tystnad höjes 
upp Guds närhets sakrament. 
Åter är han mitt ibland oss, 
Han, som Faderns kärlek sänt. 
Faderns ansikte i Sonen 
är i längtan mot oss vänt. 

2. Kalken med försoningsblodet 
lyftes inför Faderns blick. 
Där, i blod, på korset flutet, 
världens gåta lösning fick. 
Det är offret, där Guds kärlek 
världens nöd till mötes gick. 

3. I Guds åsyn sakramentet 
räcks nu också emot mig. 
Kristus, jag vill öppna hjärtat 
till att bli ett hem åt dig. 
Låt vad du på korset vunnit 
med mitt liv förena sig.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)
Musik: Henry Purcell

Till vår lilla gärning gick

1. Till vår lilla gärning gick
vi i morse glada.
Hjälp av dej, vår Gud, vi fick,
hjälp mot synd och skada.
Snart får sömnen med oss bukt,
stängt är snart vart öga;
ge vår lilla gärning frukt,
Fader i det höga! 

2. Du, som visar dag och natt 
sols och stjärnors vägar, 
livets underbara skatt 
gav du oss att äga. 
I var barnasjäl på jord 
har du lagt en kärna 
som kan blomstra på ditt ord,
härlig som en stjärna.

3. Låt den kärnan, käre Far,
växa i vårt inre,
bära tro och bönesvar,
omsorg om de mindre. 
Låt den ge en ljuvlig lukt
här i världens vimmel
och få bära evig frukt
i din höga himmel.

Text: Bernhard Severin Ingemann, sv. övers. A.H. 2014

Till jorden böjd

(ur predikan "Otrons självfördömelse")

BÖN OM FÖRBARMANDE 

1. Till jorden böjd, o mödans slav,
du gräver efter gods och gull.
Vad gräver du? Din egen grav.
Vad får du? Trenne skovlar mull.
Gud över dig förbarme sig!

2. Du jagar utan rast och sans,
du stolte, efter ärans bild.
Vad skall du känna i dess glans?
Ditt hjärta tomt, din ro förspilld.
Gud över dig förbarme sig!

3. Du ilar, sinnlighetens träl,
att tömma nöjets bägare:
Vad finner du på bottnen väl?
Blott ånger, blygd och vämjelse.
Gud över dig förbarme sig!

4. Ack, mänskobarn, hur leker du
med liv och död och evighet!
Du bort från jorden måste ju,
men vägen ej till himlen vet!
Gud över dig förbarme sig!

5. Och se, han kommer med en hast
den dag, som ibland alla dar
är viktigast, förskräckligast,
då Herrens dom blir uppenbar.
Gud över dig förbarme sig!

6. Han kommer både viss och snar,
den dag, då var och en skall få
allt efter som han handlat har.
Hur vill du, syndare, bestå?
Gud över dig förbarme sig.

7. Ditt liv, till denna stund förlängt,
tar slut, ja, kanske nästa stund.
"Vad har du gjort? Vad har du tänkt?"
det ropar då ur hjärtats grund.
Gud över dig förbarme sig!

8. Du ser framför dig liv och död:
i dag, i dag ditt val bestäm!
Och tacka Gud, vars nåd dig bjöd,
att än få välja mellan dem!
Gud över dig förbarme sig!

9. Ja, Herre Gud, min tid är kort,
hjälp att till dig jag vänder om,
förrän jag går den vägen bort, 
där ingen dödlig återkom!
Gud över mig förbarme sig!

10. Styrk du min svaga tro, och rör
mitt kalla hjärta så, att jag
besinnar vad min frid tillhör,
besinnar det i dag, i dag!
Gud, över mig förbarma dig!

Text: Johan Olof Wallin, bearb.

Tack, käre Far, för än en natt

Alt. koral:


1. Tack, käre Far, för än en natt 
av vila i din famn. 
För morgonljus och glada skratt 
välsignar jag ditt namn. 

 2. I nådens tid nu önskar jag 
att helt dej höra till, 
att leva som du vill idag, 
ja, vara som du vill. 

3. Då står jag trygg där du befallt, 
vad än jag tar mej an, 
din ära söker jag i allt, 
gör allt i Jesu namn. 

4. För Jesu skull nu din är jag: 
mej helt och hållet äg 
och led mej med din nåd idag 
på helighetens väg. 

Text och musik: Henry Williams Baker 1875 (54 år) "My Father, for another night"

Ta vårt tack till sist

1. Ta vårt tack till sist,
Herre Jesus Krist!
Evig är din nåd och ära,
allt ditt liv de dinas lära,
all din lära liv -
här hos oss förbliv!

2. Tack i psalmens brus!
Tack i hem och hus!
Du som ingen vill förlora,
du som vinkar små och stora
upp till paradis -
tack och lov och pris!

Såsom hjorten häftigt längtar

1. Såsom hjorten häftigt längtar
efter friska källans flod,
så mitt trötta hjärta längtar
efter Gud som är så god.
Själen törstar, vänder sej,
Herre, Herre, efter dej.
När ska åter du behaga
skänka glädje åt de svaga?

2. Jag mitt bröd med tårar fuktar,
blandar upp min dryck med gråt
i en värld som dej ej fruktar 
men som döljer synd med ståt,
där ej mer din frid och ro,
bara jäkt och kiv tycks bo.
Styggelse kan där bedrivas
men rättfärdighet ej trivas.

3. Ej ditt hus nu folket gläder: 
öde står den helga ort
där de fromma mödrar, fäder 
sökt och funnit himlens port.
Med din stav som sviker ej, 
du dem förde hem till dej; 
deras barn, ifrån dej vikna, 
hjordar utan herde liknar. 

4. Men jag skall ej jämt bedrövas,
än är du vår Gud och vän. 
Du som nu mej låter prövas, 
är vår gode Fader än. 
Trygg i bön för folk och land
vill jag vandra vid din hand, 
tills de dina, evigt unga
får din nåd och makt besjunga.

Text: Theodor Beza 1551 (32 år)
Musik: Strasbourg 1525

Så går en dag än från vår tid

ANDAKT OM AFTONEN

1. Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.

2. Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.

3. Trygg i din vård jag lämnar mig,
när solen från oss flyr,
och gladligt skall jag prisa dig,
när dagen åter gryr.

4. Men om det stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst att din, o Gud,
jag lever och jag dör.

Stilla jag på dig vill akta

1. Stilla jag på dig vill akta, 
o min Jesu, all min tid,  
i din sannings ljus betrakta 
vad som här tillhör min frid,
i din kärlek mig få värma,
till din salighet mig närma. 

2. Stilla jag mitt kall må sköta 
med all trohet, flit och fröjd 
och en okänd framtid möta, 
med Guds helga vilja nöjd, 
nöjd med vad han ger och tager, 
när mitt samvete ej gnager. 

3. Stilla må jag så betvinga 
sinnlighetens överdåd,  
glad åt Gud ett offer bringa  
av min egen viljas råd, 
i hans kraft mot högmod kämpa, 
avund kuva, vrede dämpa. 

4. Stilla må min vandel bliva 
så i handling som i ord  
och förargelse ej giva  
någon själ på denna jord. 
Bygga upp, ej riva neder, 
är en kristens plikt och heder. 

5. Stilla jag mitt kors må taga 
och gå fram i Kristi spår. 
Allt umbära, allt fördraga 
genom honom jag förmår. 
Ack, hur fort är prövotiden 
dock med all sin nöd förliden! 

6. Stilla må jag Herren bida, 
tyst och trogen göra väl; 
medan dagens timmar skrida 
aktsam vara om min själ: 
Snart är sista timmen slagen 
och min själ ifrån mig tagen. 

7. Stilla komme och välkomna 
vare dagens slut och lön;  
stilla må i Gud jag somna  
från min sista aftonbön, 
vilken, när den här avbrytes, 
i en himmelsk lovsång bytes. 

8. Stilla ock mitt stoft må gömmas 
i den tysta jordens famn; 
må det rum av världen glömmas 
där jag vilar utan namn: 
Rum och namn väl Herren känner, 
då han ropar sina vänner.

Text: Johan Olof Wallin, bearb.

Stig upp, min själ, och lova

B-melodiformen:



1. Stig upp, min själ, och lova 
vår Gud för livets gåva! 
Han som sitt goda ger oss,  
med evig kärlek ser oss. 

2. I frid jag gick och la mej, 
för i sin vård han har mej. 
Fast satan mej begärde, 
Gud mej förtröstan lärde. 

3. Ja, Fader, när jag trodde
jag hos den onde bodde,
du famnen mot mej räckte,
med vingarna mej täckte.

4. Du sa: "Mitt barn, ligg stilla,
jag vill dej inget illa.
Sov gott vid nådastolen,
imorgon ser du solen."

5. Ja, Gud, du mej benådat, 
på nytt jag solen skådat; 
från nöd du mej befriat 
och liv och hopp förnyat. 

6. Jag kan ej rätt dej lova, 
men bär dock fram min gåva.  
Min rökelse jag ger dej: 
ta mot min sång, jag ber dej. 

7. Du aldrig den föraktar,
din kärlek den betraktar.
Den är vad jag förmådde,
jag längre än ej nådde.

8. Så må du själv fullända 
ditt verk i mej och sända  
den som mej alla dagar 
på vägen hem ledsagar. 

9. Min gärning nådigt skåda, 
du som så väl kan råda. 
Dess upphov, fortgång, ände, 
du till din ära vände. 

10. Välsigna mej och skydda, 
mitt hjärta ta till hydda;  
ditt ord min mat låt vara, 
till dess jag hän ska fara.

Text: Paul Gerhardt

Sjung nu för Gud den nya sången

1. Sjung nu för Gud den nya sången,
hans under är i sanning stort!
Den onde fienden är fången;
hans högra hand har detta gjort.
Sin frälsning har han uppenbarat,
sin rätt för folk av alla slag.
Han har sitt eget folk bevarat 
i trofasthet från dag till dag.

2. Den frälsning som han vann åt alla
har jordens ändar nu fått se.
Stå upp, låt hyllningsropen skalla,
brist ut i jubel, dansa, le!
Ja, lova Herren med din harpa,
stäm upp din sång med helig fröjd,
blås i trumpet med toner skarpa,
stöt i basun mot himlens höjd!

3. Stäm in nu, alla jordens länder,
i havets sång som brusar, hör!
Må alla älvar klappa händer
och bergen sjunga högt i kör!
Ja, de skall jubla, ty han kommer,
vår Herre kommer till sin jord.
Rättfärdigt han all världen dömer,
han dömer med sitt starka ord.

Text: Fritt efter Psalt. 98
Musik: Geneve

Se, tidens timglas sjunker

1. Se, tidens timglas sjunker, 
den mörka natten flyr; 
den morgon som jag väntat, 
Guds sommarmorgon gryr! 
Nyss tungt låg nattens skuggor, 
nu skimrar österns rand 
av ljus, som härligt strålar 
ifrån Immanuels land!

2. Min Frälsare är källan 
som fyller mitt begär; 
hans kärlek här jag smakat,
mer skall jag dricka där.
Hans nåd är utan gränser, 
som en oändlig strand, 
där ljuset härligt strålar
ifrån Immanuels land! 

3. Jag vet: jag är hans egen
jag vet att han är min.
Han bjuder mej att komma
i himlens glädje in.
På hans förtjänst jag bygger
och ej på lösan sand,
se, ljuset härligt strålar 
där i Immanuels land.

4. Hans brud ser ej på dräkten
men på sin brudgum kär,
hon ser ej i en spegel 
men i hans ögon där,
ej på den skänkta kronan
men på en sårmärkt hand -
Guds kärlek härligt strålar
där i Immanuels land.  

Text: Anne Cousin
Musik: Ur Hemlandstoner

Se, nu stiger solen ur havets famn

1. Se, nu stiger solen ur havets famn,
luft och böljor blossar i glöd och brand.
Vilket saligt jubel där allt var tyst,
sedan ljuset landat och världen kysst!

2. Jag vill andas luften i fulla drag,
sjunga Gud en sång för den ljusa dag, 
tacka för en morgon med liv och glöd,
att mej dagen gläder, trots synd och död,

3. tacka Gud som just när hans sol gick opp,
lät mej känna morgon i själ och kropp,
så att mörkret rymde med hjärtats ve
och jag kunde be: låt din vilja ske!

4. Ljusets vågor visar i himlen in,
varifrån jag nås av en morgonvind,
just som om av ljuset den andats ut,
o du milde Skapare, Far och Gud!

5. En gång ska jag segla på nattmörkt hav,
sakta stäva fram mot min svarta grav.
Livets Gud mej skyddar, jag är hans barn,
milt hans hand mej löser från dödens garn.

6. Se, då stiger sol upp ur hav på nytt,
alla dödens skuggor för evigt flytt!
Vilket segerjubel med liv och lust:
ljuset lyser evigt på himlens kust!  

Text: Jakob Knudsen 1891, sv. övers. A.H. 2013
Musik: Oluf Ring 1915

Se, mänskan är ett härligt verk

1. Se, mänskan är ett härligt verk 
av Guds, den Högstes, händer! 
I minsta lem hans vishet märk, 
hur allt till gagn han vänder.
Din fot från ort till ort dej bär, 
fast den dej tycks så ringa, 
och med din hand, så svag den är, 
du hårda berg kan tvinga.

2. Vad rikedom av kraft och ljus,
av under i vart sinne!
Ditt öga är ett litet hus,
vad ryms dock ej därinne?
Ditt öra, fast orörligt, gör
till sitt vart ljud som röres,
och inget når dej utanför
som till din själ ej föres.

3. All fägring i Guds rika värld 
är satt för dej att fatta.
Guds fatabur är dej beskärd, 
att öppna och att skatta. 
Var än du ställer här din fot,
vart du i rymden fore,
allt skönjer du, allt tar du mot, 
allt är som ditt det vore. 

4. Dock mer, ja, utan likhet mer, 
än jordiskt sinne känner,  
än öra hör, än öga ser, 
förnimmer här Guds vänner; 
med andens syn Guds helga råd, 
hans löften och hans lagar, 
hans kärlek, vishet, makt och nåd 
de skådar alla dagar. 

5. Gud, upprätthåll ditt ädla verk, 
att det ej må förfalla.
Beskärma, Herre, stöd och stärk 
mot frestelsen oss alla. 
Lär oss de gåvor bruka väl, 
som du oss täckts förära, 
till fröjd och båtnad för var själ 
och dej till pris och ära!

Text: Johan Ludvig Runeberg, bearb. A.H.
Musik: Burkhard Waldis

Res dej upp och fatta mod

1. Res dej upp och fatta mod!
Tvivla inte, Gud är god!
Om ditt verk än går omkull,
är du lika värdefull.

2. Varför ska du gräma dej
och bli mörk och bitter, säj,
trots att du en trogen vän
äger än i himmelen?

3. Vad som ännu ger dej kval -
otack, avund och förtal,
agg och hätskhet utan grund -
varar en så liten stund.

4. När du håller dej till Gud,
följa vill hans ord och bud,
ska han hjälpa dej till sist
ur all oro, sorg och brist.

5. Dröjer hjälpen än en tid,
Gud är ändå god och blid.
Han, din vän, har ändå ej
glömt dej och försvunnit, nej!

6. Lev i honom glad och god,
be med hopp och tålamod.
Sina änglar har han satt
att dej följa dag och natt.

7. Kunde än en moder kär
barnet sitt förgäta här,
ska vår Gud i himlen ej
någonsin förgäta dej.

Text: Abraham Falk 1600-talet, bearb. A.H. 2014
Musik: Herrnhut 1745

Om salighet vi sjunger

1. Om salighet vi sjunger
och ser som i en dröm
hur livets träd bär frukter
vid livets friska ström.

2. Vi ser en frälsad skara
med folk av alla slag.
Fram gick de under sånger
mot Alla helgons dag.

3. Årtusenden försvinner
och varje jordisk krans.
Hos Gud de nu är hemma,
för evigt är de hans.

4. Vi tänker på de våra
som Gud ett rum har gett.
Igenom tårar ser vi
mot återseendet.

5. Vi lyfter bön och längtan
till Guds Jerusalem.
Vi bärs av tron och hoppet
tills vi har kommit hem.

Text: Jonas Dahl
Musik: Melchior Vulpius

O syndare som än på sanden bygger

1. O syndare, som än på sanden bygger, 
i syndens sömn och dödens dvala ligger, 
stå upp och se dej om, det är hög tid, 
ännu vill Gud dej vara huld och blid. 

2. Ja, se hur milt Gud Fader dej uppväcker 
och sina fadersarmar till dej sträcker! 
Försumma ej att ta hans nåd emot, 
fast genom sen, dock redlig syndabot. 

3. När nådens tid en gång är helt försvunnen, 
och du vid liv ej mera skall bli funnen, 
då är för sent, ty himlens dörr är stängd 
till evig tid: o, en förskräcklig längd! 

4. För den skull låt ditt hjärta väl betrakta 
din dödlighet, på tiden noga akta. 
Betänk vad lön en kristlig levnad får, 
men vilken dom de onda förestår. 

5. Vad är ditt liv? En ström som snart förrinner.
Vad är din lust? En dröm som strax försvinner.
Din styrka? Stöd som faller självt omkull. 
Ditt guld och gods? Till slut tre skovlar mull. 

6. Din ära? Dunst. Din fägring? Maskars föda. 
Din klokhet? Flärd. Din konst? En tacklös möda. 
Ditt höga stånd? En inskrift på din grav. 
Din lyckas tid? Ett falskt och stormigt hav. 

7. Men vad är dygd? En kristlig kärleks övning.
Och vishet vad? En daglig hjärtats prövning. 
Den frommes tro? Glad tillförsikt till Gud. 
Hans samvetsro? Ett dagligt gästabud. 

8. Vad är hans kraft? Guds Andes nåd och ledning. 
Hans levnads kall? En daglig dödsberedning. 
Vad är hans död? En gång till Faderns hus. 
Och arvet där? Lycksalighet och ljus. 

9. Betänk då vilken glädje Herren giver 
den som i tro och kärlek stadig bliver: 
en evig ro, en oförgänglig fröjd 
som redan här i hoppet gör dej nöjd. 

10. Betänk hur Gud är god som vill dej hjälpa, 
hur listig Satan som dig söker stjälpa. 
Fly synden som en orm, ett dödligt gift; 
håll fast vid Gud och vid hans helga skrift. 

11. Giv noga akt att lampan inte slocknar 
och syndens moln ej över själen tjocknar. 
Och faller du, stå genast upp igen 
och fly till Gud som till din bästa vän. 

12. Säg, Helge Fader, milderike Herre, 
jag vet med mig att jag förskyllt, dess värre, 
straff, onåd, död och helvete av dej, 
om efter min förtjänst du dömer mig. 

13. Men fastän mina synder är så stora, 
fast deras mängd som sand i havet vore, 
så tog din Son dem alla dock på sej. 
Och hans förtjänst jag nu tillägnar mej.