När Stefanos blir fängslad

1. När Stefanos blir fängslad,
då ger Guds Ande mod.
Han lämnar all sin ängslan
och vittnar med sitt blod
att Jesus, Frälsaren,
är den som kom till jorden
från Gud i himmelen.

2. Så fäster han sitt hjärta
vid Gud på korsets trä
och fruktar inte smärtan.
Han faller ner på knä.
"Förlåt dem vad de gör!"
Han ropar till sin Herre
och böjer sig och dör.

3. Tack Gud, för de martyrer
som följt i dina spår.
De ger oss tröst och styrka
när prövningen blir svår.
De är den goda sådd
som håller fast vid Jesus
till frälsningen är nådd.

4. Guds nåd som lyst från krubban
och skänks i Kristi blod
kan inga makter rubba.
Han ger martyrer mod
och bär oss i vår nöd.
Vårt liv är fäst vid Jesus
från dopet till vår död.

Text: Bertil Murray 2008 (58 år) - publ. med tillstånd.
Musik: 1400-talet / Köln 1599

En jungfru födde ett barn i dag

1. En jungfru födde ett barn i dag,
det vi skola prisa och ära.
I det haver Gud ett gott behag
och bjuder oss höra dess lära.
Och vore ej det barnet fött,
förtappat bleve då allt kött,
nu frälsning bjuds åt alla.
Pris vare dig, o Jesus Krist!
Du är vårt enda hopp förvisst;
vi för din fot nedfalla.

2. De herdar vaktade deras hjord
i markene, där de lågo.
Där fingo de höra ängelens ord,
och Herrens klarhet de sågo:
"Stor fröjd åt eder bådar jag,
stor fröjd åt alla, ty i dag
är Kristus födder vorden,
som Herren är i Davids hus.
Si, ljuset av Guds klarhets ljus
har uppgått över jorden."

3. De himmelska härar med högan röst
begynte med ängelen sjunga.
De lovade Gud med glädje och tröst,
med helig, odödelig tunga:
"Pris vare Gud i höjdene,
frid vare ock på jordene
och människor god vilje."
Pris vare Gud! Sin nåd och fred,
den han med Sonen sände ned,
han aldrig från oss skilje.

Text (=SvPs 1986 nr 124): v. 1 latinsk sång från 1300-talet, tysk folkvisa från 1400-talet, Olavus Petri (?) 1530

Musik: Böhmen 1410/1531

Var hälsad, sköna morgonstund

*1. Var hälsad, sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga
sjunga
med de gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste av dess söner.

*2. Guds väsens avbild, och likväl
en mänskoson, på det var själ
må glad till honom lända,
han kommer, följd av frid och hopp,
de villade att söka opp
och hjälpa de elända,
värma,
närma
till varandra
dem som vandra
kärlekslösa
och ur usla brunnar ösa.

*3. Han tårar fälla skall som vi,
förstå vår nöd och stå oss bi
med kraften av sin Anda,
förkunna oss sin Faders råd
och sötman av en evig nåd
i sorgekalken blanda,
strida,
lida,
dödens smärta,
att vårt hjärta
frid må vinna
och en öppnad himmel finna.

*4. Han kommer, till vår frälsning sänd,
och nådens sol, av honom tänd,
skall sig ej mera dölja.
Han själv vår herde vara vill,
att vi må honom höra till
och honom efterfölja,
nöjda,
höjda
över tiden
och i friden
av hans rike
en gång varda honom like.
Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år) (=SvPs 119) '
Musik: Philipp Nicolai 1599 ("Koralernas drottning")

Du, Herre, gott ej fann

1. Du, Herre, gott ej fann,
att mänskan blev allena.
Du velat därför man
och kvinna själv förena,
att de med trogna bröst
må vara till sin död
varandras hjälp och tröst,
förnöjelse och stöd.

2. Som du, o Jesus, ett
med din församling blivit,
åt henne frid berett,
för henne dej utgivit,
en make främje så
av kärlek makans väl,
och blive av de två
ett hjärta och en själ.

3. Ty kärleken är mild,
den tål och den förlåter,
från agg och misstro skild,
och vänder inte åter.
Den ökar livets fröjd
och minskar dess besvär,
den över smärtan höjd
och stark som döden är.

4. Men, Herre, utan dej
vi alla är så svaga!
Vi har ju var för sej
att våra fel beklaga.
I mildhet för oss an,
vi har ej annat råd
än älska ömt varann
och hoppas på din nåd.

5. När vi besinnar det 
och på din väg vill vandra,
med kärlek, fridsamhet
och trohet mot varandra,
då blir du, kärlekens
och fridens Gud, oss när
och oss till livets gräns
allt gott av nåd beskär.

6. Jag kan mitt hjärtas vän
ej själv åt mej bevara.
O Gud, bevara den
för dold och öppen fara!
Ja, låt oss sammanbo
att lova än ditt namn
och följas åt i ro
en gång till fridens hamn!

7. Men är det ditt behag
att vännen från mej skilja,
o, lär mej dag för dag
att bedja "ske din vilja",
så att, när livets lopp
för mej har nått sitt slut,
jag går med saligt hopp
dit vännen gått förut.

I din vård som räcker till

Alt. koral:



1. I din vård som räcker till,
gode Gud, för alla,
jag min nästa lämna vill
och ditt namn åkalla:
Herre, var
hans försvar,
var hans hjälp i nöden,
styrk hans hopp i döden.

2. Med ditt fadershjärtelag
ville du mej lära,
att mot alla borde jag
brodershjärta bära.
Denna plikt
ökad vikt
av det blod har vunnit,
som för alla runnit.

3. Ingen kristen glädjas kan
åt en broders skada.
Med de sorgsna sörjer han,
glädes med de glada.
Hatets röst
till hans bröst
ingen ingång finner,
avund där ej brinner.

4. Litet mindre eller mer
skall min håg ej fästa.
När, o Gud, din vilja sker,
sker också mitt bästa.
Vad mej här
nyttigt är
vet jag du förlänar
mer än jag förtjänar.

Text: Johan Olof Wallin
Musik: Enligt Haeffner 1820, alt. A.H. 1987

En jordisk del och lott finns till

1. En jordisk del och lott finns till,
som Gud vill dej tillmäta.
Men den som ej arbeta vill
skall inte heller äta,
och detta bud
från Herren Gud
du aldrig får förgäta!

2. Var arbetsam, du jordens son!
I svett skall du dej föda.
Gud kommer allt ditt goda från,
låt svettens droppar flöda!
Han lovat ge
välsignelse,
men efter använd möda.

3. Var arbetsam! I nyttans värv
ditt mod, din kraft sej dane!
Vet, lättjan är din själs fördärv,
din oskulds säkra bane,
då plikten är
så lätt, så kär,
för den vid bördan vane.

4. Var arbetsam! Guds hjälp ej dröjt
för dem som den kan skatta.
De händer du mot himlen höjt
med kraft i verket fatta,
och bönen gör
dig arbetsför,
när händerna blir matta.

5. Var arbetsam! Men se ej blott
på vinst och eget bästa!
Gör alltid rätt, gör gärna gott,
ha ömhet för din nästa!
De hjälptas bön
skall frid och lön
vid dina mödor fästa.

6. Var arbetsam! Men blott de dar,
då Gud dej bjöd arbeta.
Den sjunde dagen helgad var,
att Herrens sabbat heta.
Så låt din själ
sitt högre väl
begrunda, se och veta!

7. Ditt verk du både först och sist
med Guds behag förlike.
Bli hellre än på jorden störst
den minste i Guds rike.
Ett enda här
nödvändigt är!
För det allt annat vike!

O Gud, du skänkt mej barn

1. O Gud, du skänkt mej barn
som föddes att dej dyrka.
De tillhör i sitt dop
ditt rike och din kyrka.
Min plikt mot dem är stor:
ge mej välsignelse
att dana till din tjänst
dem du lät ljuset se.

2. Ge mej din Andes nåd
att dem din vilja lära,
så att de må ditt namn
rätt frukta och rätt ära.
Låt detta vishetsfrö 
så tidigt rötter slå,
att dagligt de i nåd
och ålder växa må.

3. Låt mej så samvetsgrant
mitt ansvar eftersinna,
att de sin förebild
kan i min vandel finna.
O Herre, skydda dem
för all förargelse,
som kan en menlös själ
till rov åt lasten ge.

4. Må ej som Eli jag
så blind i kärlek vara,
att när jag skådar fel
jag skulle näpsten spara!
Med saktmod allvarsam
och nitisk i min vård,
må jag ej vara vek,
må jag ej vara hård.

5. O Gud, som bjudit mej
att godhet mot dem öva,
förkasta ej min bön:
må de mej ej bedröva!
Med framgång krön mitt hopp,
ledsage dem din hand
att goda kristna bli
och gagna Sveriges land.

6. O må jag dem få se
emot min omsorg svara
och, glad av denna syn,
i frid från världen fara!
Men är min stund bestämd
i deras späda dar,
så bli, o Herre, själv
de värnlösas försvar!

7. När sist jag samlad är
med dem till mina fäder
och jordens hela ätt
inför din domstol träder,
låt mej få säga glad,
uppstånden ur min grav:
O Gud, se här är jag
med barnen du mej gav!

Text: G G Adlerbeth, ngt bearb. A.H. 2013

Allt står i Guds fadershand

1. Allt står i Guds fadershand,
Anden verkar i vårt land.
Av Guds nåd och till Guds ära
himmelriket är oss nära
//: i vår Herres Jesu namn! ://

2. Evig glädje kommer från
Jesus själv, Guds ende Son.
Av Guds nåd och till Guds ära
himmelriket är oss nära
//: i vår Herres Jesu namn! ;//

3. Vi får dela Herrens fred,
Herrens kraft och kärlek med.
Av Guds nåd och till Guds ära
himmelriket är oss nära
//: i vår Herres Jesu namn! ://

Text: Nikolaj Severin Grundtvig, övers. A.H.7/1 2013
Musik: Ivar Widéen, alt. Th Laub

Tack och ära vare Gud

1. Tack och ära vare Gud, 
som har stått vid sina bud!
Syndare till salighet
sände han sin Son hit ned.

2. Det som många önskade
att en dag med fröjd få se,
det som fordom lovat var,
Herren härligt uppfyllt har.

3. Var välkommen, du min frid,
dej ske tack i evig tid!
Kom, o Jesus, kom till mej,
röj en farbar väg åt dej!

4. Kom, du ärans Konung, kom!
Hjärtat är din egendom!
Rensa, forma som du vill,
flytta in, jag hör dej till!    

5 Av din tröst gör själen full
för min skams och fruktans skull,
så i dej jag finner ro,
håller fast vid dej i tro,  

6. så när du, som allting vet,
kommer hit i härlighet,
jag kan dej till mötes gå
och rättfärdig för dej stå.   


Text: Heinrich Held 1658, N. J. Holm 1829, övers. A.H. 5/12 2013 
Musik: Georg Strattner 1691

När vintermörkret kring oss står

1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd.
Ditt liv åt ärans konung vig;
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.

Text: Edvard Evers 1914 (61 år)

Musik: Johann Cruger 1640

Din Konung kommer, Sion, träd

1. Din Konung kommer, Sion, träd
med glädje till hans möte!
Hans väg med palmers grenar kläd
och jubla vid hans sköte!
Ja, han som förr bebådad var
till världens frälsning kommit har.

2. Saktmodig han sitt intåg gör,
han skriar ej och ropar.
Hans röst man ej på torgen hör
och ej bland yra hopar.
Han nalkas ej med larm och prakt,
fast allt är honom underlagt.

3. Han kommer ej som stormens brus,
som jordskalv ej och låga.
Men lik den stilla vindens sus
hans stämma nu hörs fråga:
"Vill du få ro? Vill du bli min?
Får jag i hjärtat komma in?"

4. Ja, kom med frid i våra bröst,
sträck ut din milda spira,
du Konung rik på nåd och tröst,
vars ankomst vi vill fira.
Till dej nu våra böner går:
Välsigna du vårt kyrkoår!

Text: Carl David af Wirsén, ngt bearb.