Var min vision

1. Var min vision och mitt hjärtas regent,
du som ditt ansikte till oss har vänt!
Var nu min tanke i vardagens brus,
var under dagen och natten mitt ljus!

2. Får jag ej rikedom, ära och makt
är du mitt arv, min merit och min vakt.
Ingen som du tar i hjärtat mej fatt,
himlarnas konung, ja, du är min skatt.

3. Var nu min visdom, du eviga Ord,
låt som i himlen din vilja bli gjord.
Mitt hjärtas hjärta, vad än från mej flyr
var min vision, du som världarna styr.

Text: Dallán Forgaill? (530-598) "Rop tú mo baile", eng. övers. av Mary Elizabeth Byrne 1905 (25 år), versifiering Eleanor Hull 1912 (52 år) "Be Thou my Vision",  sv. övers. Andreas Holmberg 2012

Herre Jesus, du är Vägen

1. Herre Jesus, du är Vägen,
som till Faderns rike för.
Salig den dej följer trägen
och din vilja villigt gör,
den till sist med dej ska få
in i himlens glädje gå.

2. Du är Sanningen den klara,
evigt dina ord består.
De för oss kan uppenbara
vad vi ej med tanken når:
Guds barmhärtighet och nåd
och hans djupt fördolda råd.

3. Herre Jesus, du är Livet,
salig den som på dej tror,
den som allt av nåd blir givet,
i vars hjärta själv du bor.
Bo hos oss och för oss bliv
Vägen, Sanningen, vårt Liv!

Text: Edvard Evers 1917, ngt bearb. 2013
Musik. Svensk 1697

Guds ord till oss har gått i arv

Guds ord till oss har gått i arv,
till barnen ska det bäras. 
Gud, låt i varje tidevarv
det hållas högt och äras!
Det ger styrka i all nöd,
tröst i liv och död.
Gud, låt det år från år,
så länge världen står
av nya släkten ärvas!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H. 2013
Musik: Martin Luther

Du sviker aldrig, Herre Krist

1. Du sviker aldrig, Herre Krist,
din kärlek sviktar ej,
om än ditt svar på all min bön
blev nej och åter nej.
För när jag skalv i nattens gråt,
i ångest, oro, nöd,
då kom du med din fred och frid,
så dyrköpt i din död.

2. Ja, det var stort att se ditt kors
i nattens kamp och ve.
Mitt bröst fick andas ut igen,
när jag din nöd fick se.
Det var ju du som en gång grät
och bad i ångestsvett,
som bad att slippa, om det gick,
den kalk vår synd berett.

3. Ja, Herre Jesus, det var du
som blev så fegt förrådd,
av törnen krönt, som narr utklädd,
av skarpa gissel flådd.
Och då de spikat fast dej hårt
vid korset, ett av tre,
då var du bara kramp och kval
och fruktansvärd att se.

4. De hånade och ropade:
Messias, fräls dej själv!
Stig ner från korset eller kräv
att änglar ger dej hjälp!
Men då, i denna avgrundsfurstens
avgrundsdjupa natt
var du, Guds egen Son, av Gud
utlämnad och utsatt.

5. Då var du övergiven helt
och dömd på alla vis,
och ändå gav du rövarn
löfte om ditt Paradis!

Du kungligt fri från hämndlust var
vid plågoandars rad,
ja, ända in i dödens stund
för bödlarna du bad.

6. Du Konung, Frälsningsfurste, som
vid korset spikats fast,
å, aldrig livet segrat så,
som då ditt hjärta brast!
När jorden skalv, så störtades
den ondes borg i grus,
var skulle han nu gömma sej
för påskens morgonljus?

7. Ja, när mitt spända sinne ser
dej mitt i nattens nöd,
då byts min ångest mot den frid
du köpte i din död.
Då vet jag att det finns
en Gud och att han är min Far.
Om än fördold, så är han här.

Och jag ska få hans svar.

8. Du, Herre, är vår säkra pant,
vår Morgonstjärna klar
från den som ingen här kan se,
från himlaljusens Far.
Dej ser jag nu i tron och vet
att målet närmar sej:
när detta hjärtas oro dör,

då ska jag möta dej.

Text: Ronald Fangen, övers. A.H. 2009

Musik: Andreas Holmberg 2009

Här en källa rinner

1. Här en källa rinner,
säll den henne finner!
Hon är djup och klar,
gömd men uppenbar.

2. Andens törst hon släcker
och i hjärta väcker
frid och stilla ro,
kärlek, hopp och tro.

3. Ja, uti dess flöden
gives bot mot döden.
I dess friska flod
blir min vilja god.

4. Du Guds kärleks källa,
du skall evigt välla,
evigt hälsosam
skall din flod gå fram.

Text (=SvPs 1986 nr 246): William Cowper 1772 (41 år), Betty Ehrenborg-Posse 1854 (36 år), Emanuel Linderholm 1920

Musik: Engelsk 1800-talet

Hälsans gåva, dyra gåva

1. Hälsans gåva, dyra gåva
från den Gud som ger allt gott!
Må vi glada honom lova
för så ovärderlig lott,
som av oss dock sällan skattas,
kanske först när den oss fattas?

2. När i nätter som i dagar
på en bädd där kval satt bo,
hjärtat utan lindring klagar,
ögat vakar utan ro,
då, sen värk och vånda tärde,
känner vi nog hälsans värde!

3. Jesus, dej i nåd förbarma
över alla plågans rov.
Herre Gud, låt ej de arma
ställas på för hårda prov.
Hjälp dem, ge dem tröst i nöden,
mod i striden, frid i döden.

4. Vill du åter hälsan skänka,
lär dem rätt förstå dess vikt.
Lär oss alla rätt betänka
så vår lycka som vår plikt,
att vi dej av hjärtat prisar
och varandra kärlek visar.

5. Hjälp oss alla så använda
varje given hälsostund,
att när den har gått tillända,
du må finna själen sund
och sist från allt ont oss frälsa,
Jesus, du vårt liv och hälsa.

Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år), ngt bearb. A.H. 2008

Jag vet ett litet paradis

Alt. koral:


1. Jag vet ett litet paradis,
det är så lätt att finna
för den som Gud fick, stor och vis,
om dop och tro påminna.

2. Det ligger under stugutak
och under stjärnvalv höga,
där kristna är på Herrens dag
inför hans milda öga.

3. Den som Guds änglar sjungit om
är där i kraft tillstädes,
där hörs hans kärleks höga sång,
hans frälsta folk där glädes.

4. Det himmelskt är att höra än
hur han i krubban vilat,
hur herdar och hur vise män
till barnabädden ilat.

5. Det himmelskt är att tänka på 
att han som kom i världen
vill låta sina döpta få
bli med på himmelsfärden.

6. Från Betlehem till Golgata
vi får med honom vandra!
Ja, till Guds Paradis vi ska
med honom och varandra!

7. Om i vårt lilla paradis
Guds ord oss har hugsvalat,
där i det stora fattar vi 
vad Andens bildspråk talat!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837 (54 år) och 1853 (70 år), övers. Oscar Mannström, A.H. 2013
Musik: Carl Nielsen

En världsvid kyrka är Guds kyrka

1. En världsvid kyrka är Guds kyrka,
ett bönens hus för alla folk.
I den vill Kristi Ande verka,
Guds kärleks och Guds sannings tolk.
I tidens lopp ej kyrkan skiftar
sin tro, sitt dop, sin Gud som stiftar
allt med sin Ande och sitt ord.

2. Hör detta, alla folk och stammar
som vill be Gud i Jesu namn:
Är modersskötet ej detsamma,
är det ej samme Faders famn!
Och hade kyrkan grundval skiftat,
så hade inte Gud den stiftat,
ty evigt står hans sannings ord.

3. En tro, ett dop, ni kristna kära,
som är tillsammans Kristi kropp,
en Herre till Gud Faders ära
ett enda härlighetens hopp!
O, låt då sjunka ned och falla
de många skiljeväggar alla
som styckar Herrens tempelhus!

4. All insikt här om saligheten
är från Guds kunskap något skild,
ja, jämfört med Gudshärligheten
är den en gåtfull spegelbild.
Som skuggan skall den sist försvinna
då vi vår lyckas glans skall finna
och med vår Herres ögon se.

5. Så låt oss under livets timmar
var jordisk gåva bruka så,
som det sej passar bäst och rimmar
med det som evigt ska bestå,
som bäst kan lindra sorg och jämmer,
som mest med himmelriket stämmer,
med kärlek och barmhärtighet.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H. 2013
Musik: Johann Gottfried Schicht 1819 (66 år)

Lycksalig, lycksalig den själ som har fred

1. Lycksalig, lycksalig den själ som har fred! 
Men ingen känner dagen, förrn solen går ned. 

2. God morgon! god morgon! sjöng fågeln på kvist, om kvällen blev den jagad och fångad till sist. 

3. Skönt doftade blomstret vid ängen i byn, 
om kvällen låg det krossat av hagel från skyn. 

4. Den lilla som lekte i gryningen röd, 
om kvällen låg på bädden så stilla och död. 

5. På jorden det lever ej någon så säll, 
att lyckan ej kan skifta från morgon till kväll. 

6. Lycksalig är själen som känner Guds fred, 
fast ingen känner dagen, förrn solen går ned. 

7. God morgon vi sjunger med fågeln helt glatt, 
om än bak mörka galler vi sitter i natt. 

8. Guds folk kan sej glädja var morgon så ny, 
om än det mejas ner under aftonens sky. 

9. Som barnen jag fröjdas en morgon så röd, 
om än jag innan kvällen är stilla och död. 

10. Guds fred och god afton vi sjunger var kväll,
vår flyktande själ, den bevarar han själv. 

11. Lycksalig, lycksalig den själ som har fred! 
Guds fred är hjärtesolen som aldrig går ned.  

Text: Bernhard Severin Ingemann 1841 (52 år)

Musik: Andreas Peter Berggreen 1841 (40 år)

B S Ingemann:


A P Berggreen:

Jesus, du ska världen döma

1. Jesus, du ska världen döma
då när ingen sej kan gömma.
Skyarna ska båda slutet,
och när nådens tid är ute
änglarna ska ropa: "Ve!"

2. Herre, nu i nåd hör bönen:
Fräls oss du från syndalönen!
Värj vår själ för skam och skada,
rör oss, böj oss, gör oss glada,
låt oss se din härlighet!

Text: Urspr. latinsk, N F S Grundtvig, övers. A.H. 2012
Musik: Ur Schichts "Allgemeines Koralbuch" nr 350

Kvinna, vad din tro är stor

1. "Kvinna, vad din tro är stor!
Ske dej som du ville!"
I det rika nådens ord
livets källa rinner!

2. Det var Herrens ord en gång
till en hednakvinna,
och om henne denna sång
alltid vill påminna.

3. Det är ännu Herrens ord
till vart litet hjärta,
när han ser, dess tro är stor
mitt i nöd och smärta.

4. Gärna liknar det sej då
vid små tama hundar,
om det smulor blott kan få
av allt Gud oss unnar.

5. Smulor av det livets bröd
som från himlen kommer,
det är läkedom mot död,
säd till evig sommar.

6. Sjung då, varje själ som tror
på Guds Son den milde:
Evigt tack för tröstens ord:
"Ske dej som du ville!"

7. När det sker som hjärtat vill,
spirar livets säde.
Då är sorg och död ej till,
bara liv och glädje.

8. Det vill också Frälsaren.
Synd och sorg han hatar.
Liv och glädje lovar han
evigt hos sin Fader.

9. Själv är Jesus livets bröd,
den som därav äter
ska gå in, trots synd och död,
i vår Herres glädje.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1853 (70 år) efter Matt. 15:21-28
Musik: Andreas Peter Berggreen 1856 (55 år)

All världen nu sej gläder

1. All världen nu sig gläder
i ljuvlig sommartid.
Se, hur i högtidskläder
nu skimra berg och lid!
Se hur i solens strålar,
i färger utan tal,
nu blomstersmyckad prålar
var skog, vart berg, var dal!

2. Hör harposträngar klinga
och flöjters klara ton!
Hör änglaröster bringa
oss bud ifrån Guds tron!
Så må vi alla sjunga
vår sång med helig fröjd
och prisa med vår tunga
vår Gud i himlens höjd!

Text: Elias Beckman 1868
Musik: Johann Steurlein 1575 (29 år)

Vi lovar dej i stad och land

1. Vi lovar dej i stad och land, 
Guds kärleks eld, Guds godhets hand! 
Till allt som är du sträcker dej 
och dina gåvor sinar ej. 

2. När sorgen vill oss tynga ned 
och hjärtat bävar utan fred, 
du närmar dej med råd och tröst 
och lyfter bördan från vårt bröst. 

3. Och trampas vi i stoft och mull 
för Guds och för hans sannings skull, 
och ställer världen vakter ut 
att göra på vår tro ett slut, 

4. då blir du inom oss en eld, 
som bryter fram där man blir fälld, 
du styrker oss med mod och hopp 
och lyfter våra blickar opp. 

5. Till varje plats på denna jord 
du banar väg för Herrens ord. 
Så övergiven ingen är 
att inte du kan vara där. 

6. All vishet, tro och kärlek sann, 
allt mod som rätt så kallas kan, 
all endräkt, frid och glädje ljuv, 
o helge Ande, verkar du. 

7. Vi ber dej nu i denna stund:
behåll oss kvar i ditt förbund, 
och för oss sist till evig fröjd 
och evig frid i himlens höjd.

Text: Johan Ludvig Runeberg, bearb. A.H. 2012
Musik: Görlitz 1648

Det tändes en stjärna i natten

1. Det tändes en stjärna i natten,
en natt full av syner och sång.
De vise som sökt efter stjärnan,
de följde dess strålande gång.

2. Vi söker dej, dröjande stjärna,
vi hälsar dej, brinnande stund!
Vi samlas med händer i händer
till himlens och jordens förbund.

3. Förkunna för folket i mörkret,
trots allt som förbränts och förblött:
Den skapande viljan är vaken,
det heliga barnet är fött.

Text: Ragnar Jändel, ngt bearb. 2013
Musik: Folkmelodi ("Till Österland vill jag fara)

Jesu, vår Konungs, himmelska rike

1. Jesu, vår Konungs, himmelska rike
kom som ett litet frö en gång.
Världarnas Herre, människors like,
vilade i krubban trång.

2. Alla Guds änglar gladdes i höjden,
prisade undret på vår jord,
kom med ett bud om himmelska fröjden,
kom till oss med fridens ord.

3. Stilla på fästet lyste en stjärna,
visade väg till Betlehem.
Saliga de som följde den gärna
fram till ljus från mörkrets hem.

4. Längtande kom de, män ifrån fjärran,
rökelse, myrra, guld tog med,
tillbad med glädje Frälsaren, Herren,
föll på knä för barnet ned.

5. Ljuset har vunnit, ljuset ska vinna
seger mot hela mörkrets här.
Gud, låt det helga ljuset få brinna
tills vår jord din boning är.

6. Då ska kring världen lovsången skalla,
hälsa med glädje Kristi dag:
"Gud vare ära, människor alla
fröjdas i hans välbehag!"

Text: Elisabeth May 1887 (40 år), ngt bearb. 2010

Musik: Hans-Erik Öberg 1967 (41 år)

Nåden, nåden den är fri

1. Nåden, nåden den är fri,
alla vill den bjuda, kalla.
Vem som helst kan salig bli,
nåden räcker till för alla.
Märk blott, att vid nådatronen
är ej fråga om personen.

2. Den som många böcker läst,
mycket gott har gjort och skrivit,
och den som vid bojan fäst
fälld och dömd till livstid blivit,
måste båda göras rena,
frälsas av Guds nåd allena.

3. Den som mer än tjugo år
under Moses aga sutit
och mång´ bitter bättringstår
uppå magra kinder gjutit,
måste i sin otro lida,
rövarn frälsas vid hans sida.

4. Egen änglaärbarhet,
som för syndens utbrott fasat,
och den största gudlöshet,
som i synden hejdlöst rasat,
måste för att frälsning vinna
samma nåd hos Jesus finna.

5. Den som här med verk och ord
sej på Herrens barn försyndat,
liksom den som Kristi hjord
jämt till hjälp och bistånd skyndat,
måste inför Herren ligga
och om samma nåd få tigga.

6. Den som Gud och salighet
efter mänskotankar mäter
och i sin förmätenhet
Ordets ledstång helt förgäter,
måste låta Skriften råda,
måste låta Gud benåda.

7. Den som sett Guds härlighet
och som värmts av nådesolen,
men numer av hövlighet
ej går fram till nådastolen
utan kvar på förgårn sitter,
gör sin tid i otid bitter.

8. Den som ser sin fattigdom
och är över synden vaken,
men vill se sej mera tom,
mera fattig, arm och naken,
förrän nåden tro han vågar
- o hur fåfängt han sej plågar!

9. Ingen självförsakelse,
ingen smälek, ingen ära,
inget eget arbete,
vad slags namn det månde bära,
kan förvärva själen prydnad.
Det kan endast Sonens lydnad.

10. Salig den som då går fram
och på nåden dristigt vågar
och som endast med Guds Lamm
sej i denna sak befrågar.
Ty det är för alla skrivet
att den Sonen har, har livet.  

Text: Lars Thorstensson Nyberg 1748 (28 år), bearb. 1860, 1985, 2010
Musik: Johann Crüger "Hit, o Jesus, samlas vi"

Vi prisar dej, Immanuel

1. Vi prisar dej, Immanuel,
du livets furste, du vårt väl,
du morgonstjärna, himlalån,
du herrars Herre, Jungfruns Son!
  
2. Säg, vem från skapelsen till nu
var efterlängtad såsom du?
Profeter, folk i prövning svår
på dej har hoppats år från år.

3. Nu är du här, nu ligger du
i stallets krubba hos de tu.
Fast liten gör du livet stort,
fast naken du oss varma gjort.
  
4. I lånad bostad bärs du in
fast hela himmelen är din.
Du dricker från Marias bröst,
ger oss och henne hopp och tröst.

5. Du är vår allra bäste vän,
men många står emot dej än.
Herodes ser dej som ett hot
fast du ger frälsning, liv och bot.


6. Din styrka du ifrån dej lagt
och valt vad världen skänkt förakt.
Här på vår jord du mänska blev,
dit just vår brist och nöd dej drev.

7. I ringhet du på jorden bor,
och krubban är ju inte stor.
Nej, stallet, halmen, allt omkring
är föga mer än ingenting.

8. Men se, just detta ger mej mod
att bjuda in dej, Herre god!
Din ödmjukhet ger tröst och hopp,
nytt liv till både själ och kropp.

9. Och är jag än av synder full,
så kom du hit just för den skull.
Ja, därför du till världen kom,
att vi ska kunna vända om.

10. Om utan synd och brist jag var,
i himlen kunde du bli kvar.
Förgäves vore du ju född
om ej din avbild var förödd.

11. Så utan skygghet går jag fram
till dej som tar min synd och skam.
Du avvänt vredesdom och död, 
i fröjd du vänt min själanöd. 

12. Du är mitt huvud, jag en lem
i kroppen som du leder hem.
Och med din Andes kraft därtill
vill jag dej tjäna, som du vill.

13. Jag sjunger halleluja här
så länge jag i livet är.
Och får jag även sedan det,
så sjunger jag i evighet!

Text: Paul Gerhardt ("Wir singen dir, Immanuel"), sv. övers. A.H. 2013
Musik: Vilhelm Anttila 1816-1865 (ur finska koralboken, "Oi armon lähde autuas").
   

Var kristtrogen fröjde sig

1. Var kristtrogen fröjde sig
utav hjärtat innerlig.
Gud är oss misskundelig;
han är oss när, hans härlighet vi sågo.
Här vi skådat
vad oss bådat
Gabriel.
Eja!
Eja!
Guds ord är nu vordet kött.
Av en jungfru är det fött.
Halleluja!
Oss är född Förlossaren,
förbarmaren i Israel.
Gud blev man,
själv Herren, han
blev här en träl.
Ljuvlig hamn
är oss hans namn:
Immanuel!
Han oss bjuder frid och fröjd
och evigt väl.

2. Utav Jesse rot en gren,
föddes utan syndamen
Guds Son av en jungfru ren.
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.

3. Priser Herren, kvinnor, män,
ärer denne Konungen.
Sjunger denna lovsången:
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.

*4. Sion, nu med själ och röst
lova Gud, din enda tröst,
som dig haver återlöst.
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.
Här vi skådat
vad oss bådat
Gabriel.
Eja! Eja!
Guds ord är nu vordet kött.
Av en jungfru är det fött.
Halleluja!
Oss är född Förlossaren,
Förbarmaren i Israel.
Gud blev man.
Själv Herren, han
blev här en träl.
Ljuvlig hamn
är oss hans namn:
Immanuel!
Han oss bjuder frid och fröjd
och evigt väl.

Text: Latinsk julsång 1300-talet, övers. 1586
Musik: Medeltida/Wittenberg 1543

Vadhelst här i världen

1. Vadhelst här i världen bedrövar min själ,
med Jesus och ordet det alltid blir väl.
Och om jag ej känner min lycka alltid,
i tron på Guds ord har jag ändå Guds frid.
Ack, saliga ro
på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!

2. När synden förskräcker och ängslar min själ,
jag litar på ordet och Jesus likväl.
Min synd är mot Jesus som gnista mot hav,
den slocknar, försvinner i djupaste grav.
Ack, saliga ro...

3. När frestelsens stormar för mäktiga blir,
visst fäller jag modet, men ordet förblir:
Du, Gud, är min fulla rättfärdighet än,
min seger, min styrka, jag säger igen:
Ack, saliga ro...

4. När livet blir mörkt, jag är ängslig och svag,
jag skyndar till ordet, och där blir det dag.
Om andra syns rika och jag dem ej lik,
jag skådar i ordet, och där är jag rik!
Ack, saliga ro...

Text: Agatha Rosenius, ngt bearb. A.H. 2012
Musik: Oscar Ahnfelt