Med pelarstoder tolv

1. Med pelarstoder tolv 
står Herrens helga kyrka,
och Jesus Kristus är 
dess grundval och dess styrka.
Där fogas sten vid sten, 
där byggs det år från år,
till dess vid tidens slut 
Guds hus fullkomnat står.

2. Därinne Anden bor. 
Han steg i lågor neder;
med honom livets eld 
från själ till själ sej breder.
Han är i ordets ljus, 
i sakramentens tröst.
Av malmen bärs hans bud, 
i psalmen hörs hans röst.

3. En ny och kostbar sten 
med kyrkans mur förenas
var gång ett mänskobarn 
i dopets källa renas.
När nästans sorg och fröjd 
vi känner såsom vår,
då spänns där nya valv, 
och Herren ära får.

4. Liksom ett fadershem 
i samma kärlek samlar
de barn, som fann sin väg, 
och det som ännu famlar,
så för envar som tror 
och på Guds vägar går,
men ock för vilsen själ 
Guds kyrka öppen står.

5. Vårt hem hon vara vill 
i livets glädjedagar
och när i sorgens tid 
bekymrat hjärta klagar.
Hon reder oss ett rum 
vid Herrens nattvardsbord,
hon viger oss till ro 
i Herrens åkerjord.

6. Blott som en flyktig dröm 
är mänskans dag i tiden.
Snart genomkämpad är 
för varje släkte striden.
All jordens glans förgår, 
all makt slås ned i grund:
Guds kyrka skall bestå 
till tidens sista stund.

Text: Edvard Evers 1914 (61 år), ngt bearb. 2012
Musik: Johann Crüger 1647 (49 år)